Sista året med min syster hade hon ingen förutom mig och Jennie som hon umgicks med. Hon hade några som hon pratade med på internet och telefonen men ingen såg henne som jag gjorde. Hon va den glada, självsäkra tjejen som alltid ville hitta på saker. Hon sa aldrig nej till något, allt hon ville va att leva ett riktigt liv.
Efter ett tag tappade hon hoppet, hon sa aldrig något men man såg hennes livskraft rinna ur henne. Även om hon ville göra något så orkade hon inte. Hon gick från att ha kompis som hörde av sig ofta till en gång i månaden, med tomma löften. "Vi måste ses snart" "vi måste hitta på något i helgen" Men tillslut förstod hon, hon va den här tjejen som alltid var sjuk, som aldrig kunde göra något för risken att bli sjuk eller att orken tar slut. Hon var den "tråkiga tyck synd om mig tjejen". 

Det är hemskt hur mycket en sjukdom kan förändra ens personlighet och yttre. På slutet var hon fortfarande min syster och min bästa vän. Men hon var anurlunda, jag med. Det var som hon va en ny person och den gamla caiza skulle inte komma tillbaka, även om hon hade blivit frisk. Det skulle vara konstigt om hon var som vanligt, det är klart att många år av sjukdom förändrar en. 

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här men jag saknar henne oavsett hur hon var. ❤️



28 januari

Allmänt Kommentera
Sista året med min syster hade hon ingen förutom mig och Jennie som hon umgicks med. Hon hade några som hon pratade med på internet och telefonen men ingen såg henne som jag gjorde. Hon va den glada, självsäkra tjejen som alltid ville hitta på saker. Hon sa aldrig nej till något, allt hon ville va att leva ett riktigt liv.
Efter ett tag tappade hon hoppet, hon sa aldrig något men man såg hennes livskraft rinna ur henne. Även om hon ville göra något så orkade hon inte. Hon gick från att ha kompis som hörde av sig ofta till en gång i månaden, med tomma löften. "Vi måste ses snart" "vi måste hitta på något i helgen" Men tillslut förstod hon, hon va den här tjejen som alltid var sjuk, som aldrig kunde göra något för risken att bli sjuk eller att orken tar slut. Hon var den "tråkiga tyck synd om mig tjejen". 

Det är hemskt hur mycket en sjukdom kan förändra ens personlighet och yttre. På slutet var hon fortfarande min syster och min bästa vän. Men hon var anurlunda, jag med. Det var som hon va en ny person och den gamla caiza skulle inte komma tillbaka, även om hon hade blivit frisk. Det skulle vara konstigt om hon var som vanligt, det är klart att många år av sjukdom förändrar en. 

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här men jag saknar henne oavsett hur hon var. ❤️