Efter ett tag tappade hon hoppet, hon sa aldrig något men man såg hennes livskraft rinna ur henne. Även om hon ville göra något så orkade hon inte. Hon gick från att ha kompis som hörde av sig ofta till en gång i månaden, med tomma löften. "Vi måste ses snart" "vi måste hitta på något i helgen" Men tillslut förstod hon, hon va den här tjejen som alltid var sjuk, som aldrig kunde göra något för risken att bli sjuk eller att orken tar slut. Hon var den "tråkiga tyck synd om mig tjejen".
Det är hemskt hur mycket en sjukdom kan förändra ens personlighet och yttre. På slutet var hon fortfarande min syster och min bästa vän. Men hon var anurlunda, jag med. Det var som hon va en ny person och den gamla caiza skulle inte komma tillbaka, även om hon hade blivit frisk. Det skulle vara konstigt om hon var som vanligt, det är klart att många år av sjukdom förändrar en.
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här men jag saknar henne oavsett hur hon var. ❤️
28 januari
Allmänt KommenteraEfter ett tag tappade hon hoppet, hon sa aldrig något men man såg hennes livskraft rinna ur henne. Även om hon ville göra något så orkade hon inte. Hon gick från att ha kompis som hörde av sig ofta till en gång i månaden, med tomma löften. "Vi måste ses snart" "vi måste hitta på något i helgen" Men tillslut förstod hon, hon va den här tjejen som alltid var sjuk, som aldrig kunde göra något för risken att bli sjuk eller att orken tar slut. Hon var den "tråkiga tyck synd om mig tjejen".
Det är hemskt hur mycket en sjukdom kan förändra ens personlighet och yttre. På slutet var hon fortfarande min syster och min bästa vän. Men hon var anurlunda, jag med. Det var som hon va en ny person och den gamla caiza skulle inte komma tillbaka, även om hon hade blivit frisk. Det skulle vara konstigt om hon var som vanligt, det är klart att många år av sjukdom förändrar en.
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här men jag saknar henne oavsett hur hon var. ❤️