Cancer är ett ord på 6 bokstäver men är så mycket mer än så. Den medför smärta, sorg och saknad. 

Hur mycket jag än skriver eller gråter får jag inte min syster tillbaka. Den glada personen som förgyllde mitt liv med prat och skratt fick sjukdomen cancer. År 2015 fick hon vila efter en 14 års kamp. Genom de åren har hon genomlidit en sådan resa och kämpat för att hålla sig vid liv men samtidigt spridit glädje och kärlek och stöttat mig när hon själv varit nära dödsbädden. Hon förtjänar att folk får höra om henne eftersom i mina ögon är hon en hjälte och kommer alltid vara. 

Hon hade oftast ett stort leende på läpparna för vår och hennes son skull. Att hon lyckades besegra sjukdomen som tar tusentals liv flera gånger tycker jag hon förtjänade mer än det slutet hon fick. Men livet är orättvist och nu är hon bara en bit av himlen, borta. Jag kan inte förstå att hon inte är kvar på denna jord nå mer. Hon är inte bara bortrest och kommer hem om några dagar. Hon kommer aldrig hem och det är det ordet -aldrig- jag inte vill förstå. De orden tär sönder mig inifrån.

Man lär sig leva med sorgen men saknaden finns alltid kvar inom en och man slutar aldrig fundera varför just hon var tvungen och dö. Hon har lämnat en sådan otrolig tystnad efter sig. Men glädjen hon spred i mitt liv kommer alltid finnas kvar och minnena består även fast hon är borta. Det är en tröst i sorgen att veta att hon nu har det bra och äntligen har fått ro.

Jag hoppas att ni som läst detta inser vilken kämpe och förebild hon var för mig. Hon lärde mig att hur svårt det än är här i livet så ska man aldrig ge upp och det som inte dödar en gör en bara starkare. 


Min fina ängel

Allmänt 2 kommentarer

Cancer är ett ord på 6 bokstäver men är så mycket mer än så. Den medför smärta, sorg och saknad. 

Hur mycket jag än skriver eller gråter får jag inte min syster tillbaka. Den glada personen som förgyllde mitt liv med prat och skratt fick sjukdomen cancer. År 2015 fick hon vila efter en 14 års kamp. Genom de åren har hon genomlidit en sådan resa och kämpat för att hålla sig vid liv men samtidigt spridit glädje och kärlek och stöttat mig när hon själv varit nära dödsbädden. Hon förtjänar att folk får höra om henne eftersom i mina ögon är hon en hjälte och kommer alltid vara. 

Hon hade oftast ett stort leende på läpparna för vår och hennes son skull. Att hon lyckades besegra sjukdomen som tar tusentals liv flera gånger tycker jag hon förtjänade mer än det slutet hon fick. Men livet är orättvist och nu är hon bara en bit av himlen, borta. Jag kan inte förstå att hon inte är kvar på denna jord nå mer. Hon är inte bara bortrest och kommer hem om några dagar. Hon kommer aldrig hem och det är det ordet -aldrig- jag inte vill förstå. De orden tär sönder mig inifrån.

Man lär sig leva med sorgen men saknaden finns alltid kvar inom en och man slutar aldrig fundera varför just hon var tvungen och dö. Hon har lämnat en sådan otrolig tystnad efter sig. Men glädjen hon spred i mitt liv kommer alltid finnas kvar och minnena består även fast hon är borta. Det är en tröst i sorgen att veta att hon nu har det bra och äntligen har fått ro.

Jag hoppas att ni som läst detta inser vilken kämpe och förebild hon var för mig. Hon lärde mig att hur svårt det än är här i livet så ska man aldrig ge upp och det som inte dödar en gör en bara starkare.